Idag är en annan dag i morgon

Plötsligt slår det mig. Det får heta "idag" men inte "inatt" eller "imorgon". Varför? Nog för att man även kan skriva i dag och därmed vara konsekvent med i natt och i morgon, men varför accepteras idag till skillnad från de andra ihopskrivna formerna?

Frågor frågor och inga svar

Vi gillar inte de... dem... dom.

På en form av allmän begäran (nåja, en god vän nämnde det) kommer här en kortis om dilemmat med de/dem. Hur att göra, vad blir rätt, varför är det inte enkelt?

Faktum är att det finns en regel som förenklar det hela något enormt. De = Vi och Dem = Oss. Detta har inte jag på något sätt kommit på själv, utan bara fått med mig längs vägen, men den funkar nästan alltid. Det är i princip omöjligt att göra fel på vi/oss, och då är det bara "översätta" till de/dem. Exempel följer nedan:

Vi måste gå till skolan för bussen vägrar stanna för oss.
De måste gå till skolan för bussen vägrar stanna för dem.

Följer man detta lyckas man för det mesta, och skulle det ändå vara oklart kan man alltid luta sig mot formen "dom" som förvisso kanske inte är lika estetiskt tilltalande som de/dem men ändå bidrar med någon slags säker medelväg som aldrig blir fel även om den heller aldrig blir helt rätt.

Fortsätter i samma spår...

...som texten här under, nämligen i tankar kring en/ett. Dessa är många gånger oerhört enkla och självklara i sitt användande, men kring vissa uttryck strular det. Det som nyss kom över mig (och många gånger dessförinnan) är användandet i samband med CV.

Min tankar lyder som följer:
CV är sprunget ur latinets Curriculum Vitae, ungefärligt översatt till levnadsteckning. När jag berättar om mitt liv blir det ju min levnadsteckning. Min, inte mitt. Ändå känns det på något sätt så fel att säga att man ska "skicka sin CV" eller "skriva ut min CV". Mitt CV känns direkt mer passande. Vad är rätt och varför är det inte självklart?

En fotnot i en/ett-problematiken är min fantastiska mor som ständigt propsar på att det heter ett potatis och ett apelsin. Detta kan väl inte ens med lite god vilja vara sanning?

Första tanken

Stötte just på ett ganska intressant fenomen. Säkerligen självklart för de mer språkligt begåvade, men en smula förvånande för undertecknad.

Fokus - en eller ett?

Skrev ett stycke innehållande "ditt fokus" varpå Words allvetande mästerhjärna grönmarkerade mig fullständigt. Det ska heta "din fokus". Tydligen. Följaktligen blir det även att någon har EN fokus, icke som jag alltid trott ETT fokus.

Vi sätter vår fokus, det är dags att skaffa en fokus, du borde skräpa din fokus etc etc. Var detta allmän vetskap eller ett lika svart hål i språkrymden hos andra som hos mig?

Nystart!

Nu har jag funnit något att faktiskt blogga om, så förhoppningsvis kommer jag få tummen ur och faktiskt skriva något nu. Mitt fokus kommer vara på språkliga dilemman som dyker upp allt som dagarna går. Inte så mycket svar som frågor dock, så jag hoppas folk via kommentarer kan hjälpa mig reda ut dessa knipor! Då kör vi...

Film: Narnia - Prins Caspian

I ett rent infall skriver jag härmed en (eventuellt fortsatt serie) filmrecension(er)

Narnia - Prins Caspian

Jag ska börja den här recensionen med att påpeka mitt jäv - Jag är en sucker för sagor. Alltså kanske det är läge att ta mina kommande ord med en nypa salt, vad vet jag.

Jag är en av de (få?) som uppskattade första Narniafilmen, även om den inte var helt 100%. Förväntningarna på väg till bion var idag följdaktligen höga, men dessa infriades redan i öppningscenen av filmen. Direkt rycks jag med i handlingen, och 2½ timma senare sitter jag och är enormt nöjd med beslutet att ta en torsdagsbio.

Vad som genomsyrar hela filmen är kvalitet - i manus, i skådespelarinsatser, i berättelseteknik och självklart i specialeffekter. Om någon kan förklara för mig hur de har skapat Aslan och fått honom att interagera så verklighetstroget med människorna i filmen så har den personen en vän för livet i mig!

Allt går i ett rasande tempo när de fyra syskonen dras tillbaks till sagovärlden som än en gång står i nöd att få deras hjälp. Detta är en mer vuxen och mörk film, trots att målgruppen halverar min ålder - något som fungerar extremt bra i denna genre. Det finns helt enkelt något för alla, och denna film lyckas med (vad jag anser) det som LOTR inte riktigt klarade, framförallt i Sagan om de två tornen: att hålla humorn på en lagom nivå. Där blev det stundtals smärtsamt när Gimli skulle dra sina oneliners, medan det fungerar mycket bättre här.

Inget negativt då? Jo, självklart. Vissa scener och nyckelhändelser borde få mer tid att mogna, vissa repliker känns lite korthuggna och fokus flyttas lite väl fort ibland. En varning kan också utfärdas för publiken som inte alltid är med på när skratt och andra ljud passar sig att yppa eller inte. På det hela taget är detta dock en mycket gedigen film som lär fängsla dig som gillar genren, och defenitivt kommer finnas i min DVD-samling i framtiden.

4/5 guldstjärnor i pärmkanten

Unik?

Nytt inlägg skrivet för noll.nu. Gå gärna in och läs, mitt och annat. Det är mycket intressant samlat på ett och samma ställe!

länk