Idag är en annan dag i morgon

Plötsligt slår det mig. Det får heta "idag" men inte "inatt" eller "imorgon". Varför? Nog för att man även kan skriva i dag och därmed vara konsekvent med i natt och i morgon, men varför accepteras idag till skillnad från de andra ihopskrivna formerna?

Frågor frågor och inga svar

Vi gillar inte de... dem... dom.

På en form av allmän begäran (nåja, en god vän nämnde det) kommer här en kortis om dilemmat med de/dem. Hur att göra, vad blir rätt, varför är det inte enkelt?

Faktum är att det finns en regel som förenklar det hela något enormt. De = Vi och Dem = Oss. Detta har inte jag på något sätt kommit på själv, utan bara fått med mig längs vägen, men den funkar nästan alltid. Det är i princip omöjligt att göra fel på vi/oss, och då är det bara "översätta" till de/dem. Exempel följer nedan:

Vi måste gå till skolan för bussen vägrar stanna för oss.
De måste gå till skolan för bussen vägrar stanna för dem.

Följer man detta lyckas man för det mesta, och skulle det ändå vara oklart kan man alltid luta sig mot formen "dom" som förvisso kanske inte är lika estetiskt tilltalande som de/dem men ändå bidrar med någon slags säker medelväg som aldrig blir fel även om den heller aldrig blir helt rätt.

Fortsätter i samma spår...

...som texten här under, nämligen i tankar kring en/ett. Dessa är många gånger oerhört enkla och självklara i sitt användande, men kring vissa uttryck strular det. Det som nyss kom över mig (och många gånger dessförinnan) är användandet i samband med CV.

Min tankar lyder som följer:
CV är sprunget ur latinets Curriculum Vitae, ungefärligt översatt till levnadsteckning. När jag berättar om mitt liv blir det ju min levnadsteckning. Min, inte mitt. Ändå känns det på något sätt så fel att säga att man ska "skicka sin CV" eller "skriva ut min CV". Mitt CV känns direkt mer passande. Vad är rätt och varför är det inte självklart?

En fotnot i en/ett-problematiken är min fantastiska mor som ständigt propsar på att det heter ett potatis och ett apelsin. Detta kan väl inte ens med lite god vilja vara sanning?

Första tanken

Stötte just på ett ganska intressant fenomen. Säkerligen självklart för de mer språkligt begåvade, men en smula förvånande för undertecknad.

Fokus - en eller ett?

Skrev ett stycke innehållande "ditt fokus" varpå Words allvetande mästerhjärna grönmarkerade mig fullständigt. Det ska heta "din fokus". Tydligen. Följaktligen blir det även att någon har EN fokus, icke som jag alltid trott ETT fokus.

Vi sätter vår fokus, det är dags att skaffa en fokus, du borde skräpa din fokus etc etc. Var detta allmän vetskap eller ett lika svart hål i språkrymden hos andra som hos mig?

Nystart!

Nu har jag funnit något att faktiskt blogga om, så förhoppningsvis kommer jag få tummen ur och faktiskt skriva något nu. Mitt fokus kommer vara på språkliga dilemman som dyker upp allt som dagarna går. Inte så mycket svar som frågor dock, så jag hoppas folk via kommentarer kan hjälpa mig reda ut dessa knipor! Då kör vi...