Film: Narnia - Prins Caspian

I ett rent infall skriver jag härmed en (eventuellt fortsatt serie) filmrecension(er)

Narnia - Prins Caspian

Jag ska börja den här recensionen med att påpeka mitt jäv - Jag är en sucker för sagor. Alltså kanske det är läge att ta mina kommande ord med en nypa salt, vad vet jag.

Jag är en av de (få?) som uppskattade första Narniafilmen, även om den inte var helt 100%. Förväntningarna på väg till bion var idag följdaktligen höga, men dessa infriades redan i öppningscenen av filmen. Direkt rycks jag med i handlingen, och 2½ timma senare sitter jag och är enormt nöjd med beslutet att ta en torsdagsbio.

Vad som genomsyrar hela filmen är kvalitet - i manus, i skådespelarinsatser, i berättelseteknik och självklart i specialeffekter. Om någon kan förklara för mig hur de har skapat Aslan och fått honom att interagera så verklighetstroget med människorna i filmen så har den personen en vän för livet i mig!

Allt går i ett rasande tempo när de fyra syskonen dras tillbaks till sagovärlden som än en gång står i nöd att få deras hjälp. Detta är en mer vuxen och mörk film, trots att målgruppen halverar min ålder - något som fungerar extremt bra i denna genre. Det finns helt enkelt något för alla, och denna film lyckas med (vad jag anser) det som LOTR inte riktigt klarade, framförallt i Sagan om de två tornen: att hålla humorn på en lagom nivå. Där blev det stundtals smärtsamt när Gimli skulle dra sina oneliners, medan det fungerar mycket bättre här.

Inget negativt då? Jo, självklart. Vissa scener och nyckelhändelser borde få mer tid att mogna, vissa repliker känns lite korthuggna och fokus flyttas lite väl fort ibland. En varning kan också utfärdas för publiken som inte alltid är med på när skratt och andra ljud passar sig att yppa eller inte. På det hela taget är detta dock en mycket gedigen film som lär fängsla dig som gillar genren, och defenitivt kommer finnas i min DVD-samling i framtiden.

4/5 guldstjärnor i pärmkanten