Boktips: Var snäll och köp

Efter att ha läst om boken "Var snäll och köp" på den eminenta bloggen Please copy me kände jag mig manad att införskaffa och själv bedöma ett exemplar. 170 sidor har nog aldrig förflutit snabbare, och nu på andra sidan boken kan jag inte göra annat än att känna mig nöjd med valet. Det har varit en givande och inspirerande läsning, även om jag inte kan hålla med om allt som står i boken.

Boken är en sorts livsberättelse kring författaren Larz G Lundgrens bananskalsledda väg in i copywritingvärlden där han, från 60-talets kreativa revolution och framåt, skapade sig ett namn och en gedigen portfolio av väl genomförda och uppskattade arbeten. För mig, som i det närmaste är ovetande om vilka branschnamn man bör känna till och vörda, blir detta som en slags människokarta i "who's-who"-landet av reklammän. En smula skrytsamt blir det också i längden, men det är förmodligen herr Jante som gnatar på i bakhuvudet. Det är ju trots allt inte lätt att verka ödmjuk när man är bäst?

I formgivning och sättning finns extremt mycket att önska då boken i sitt nuvarande format ger ett något oseriöst intryck, i alla fall på mig. Brödtexten är satt i en bedrövlig vertikalantivka vilket renderar en 170 sidor lång bröllopsinbjudan, rent visuellt sett. Men åter till innehållet. Den riktiga belöningen, som Mattias Åkerberg också nämner i sitt blogginlägg, är slutdelen av boken. Den dittills uppbyggande transsportsträckan leder då till en slags sammanfattning på varför dagens reklam är uppenbart sämre än den tidigare varit. Det är elva punkter som metodiskt bryter ner en stor del av nutida reklam och pekar ut dess brister. Och mycket av det som skrivs är näst intill generande uppenbart när det väl satts ord på. En bra sammanfattning finns än en gång att läsa i ovan nämnda blogginlägg, men framförallt en aspekt jag inte håller med om tänkte jag belysa själv.

Genomgående i boken, och att döma av Larz egna alster, får jag känslan av att författaren gillar att skriva folk på näsan. Det poängteras att man som copy alltid ska sätta sitt starkaste kort först för att fånga publiken, att det ska vara "pang på rödbetan" (en liknelse som används minst två gånger i boken) och inget annat. Det är bra reklam. Nu må jag ha tolkat detta helt fel, men i mina öron nära nog garanterar detta fullständigt ointressant reklam. Den reklamen jag uppskattar, tar till mig och (tror mig) påverkas av är snarare den som engagerar mig och får mig att söka mer information, än den som säger att produkten som säljs är bäst. Spänning går före fakta i min värld, och hos de flesta jag pratat med om just detta. En annons får för mig gärna vara fullständigt omöjlig att förstå till sista rad är läst, för att då ge så mycket mer. En riktigt saftig payoff helt enkelt! Nog för att det inte får bli för avancerat eller långsökt, men åt andra hållet riskerar det att bli banalt och nedvärderande. I alla fall i mina ögon.

Men å andra sidan, vem är jag att säga emot 40 års branscherfarenhet och en himla massa guldäggsutmärkelser...


Ps. Har någon boken "Guldägg och beska droppar", skriven av Sören Blanking, som de vill bli av med, hör av er. Den verkar intressant. Ds.