Fortsätter i samma spår...

...som texten här under, nämligen i tankar kring en/ett. Dessa är många gånger oerhört enkla och självklara i sitt användande, men kring vissa uttryck strular det. Det som nyss kom över mig (och många gånger dessförinnan) är användandet i samband med CV.

Min tankar lyder som följer:
CV är sprunget ur latinets Curriculum Vitae, ungefärligt översatt till levnadsteckning. När jag berättar om mitt liv blir det ju min levnadsteckning. Min, inte mitt. Ändå känns det på något sätt så fel att säga att man ska "skicka sin CV" eller "skriva ut min CV". Mitt CV känns direkt mer passande. Vad är rätt och varför är det inte självklart?

En fotnot i en/ett-problematiken är min fantastiska mor som ständigt propsar på att det heter ett potatis och ett apelsin. Detta kan väl inte ens med lite god vilja vara sanning?