Yatta! - jag har gjort det!Äntligen är det färdigt. Jag har besegrat den ondes hantlangare här på jorden och har nu läst ut The Inmates are running the Asylum. Föregående mening ska inte på något sätt uppfattas som ett påstående att Alan Cooper är mörkrets furste, tvärtom. Han är i allra högsta grad en frälsarfigur inom ämnet interaktionsdesign, med målet att göra livet lättare för avrage joe i kriget mot datorn. Men att med så många ord få sagt så oerhört lite är för mig en omöjlighet!
Nu skjuter jag mig själv lite i foten då jag har en personlig fallenhet för att brodera ut och bullshitta iväg i allt jag säger och skriver, men i boken var det på ett annat sätt. Det var först efter kapitel 9 jag genuint uppfattade den som intressant, ty innan dess hade 120 (!) sidor ägnats åt att gång på gång konstatera fakta Cooper tydligt framställde i bokens första kapitel. Enerverande att läsa minst sagt. Men sen tog det fart, och nu är det i alla fall gjort!
Då är det bara den svenska boken kvar, så låt oss hoppas att även den har något fint att erbjuda. Min hjärna är som en svamp, mjuk och seg men också uppsugande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar