Facebook

Under en av våra första lektioner sa vår lärare, mer eller mindre ordagrant, ”Efter den här kursen ska ni (till exempel) förstå varför människor använder facebook.”. Detta uttalande gjorde mig djupt bekymrad kring min egen intelligens, då jag sedan ett par månader försökt gå till botten i just denna fråga. Varför är det helt plötsligt okej att använda facebook när det aldrig någonsin tidigare varit accepterat med communitys eller SNCs? Svaret står fortfarande att finna. Detta behandlade jag dock i ett tidigare blogginlägg.

I likhet med mig verkar Catlin Drake ha vissa svårigheter i att ringa in vad facebook faktiskt är. Visst nämner hon många gemensamma likheter med andra siter, men missar ändå målet. I mitt tycke finns visserligen MySpaces, Flickrs och Bloggers funktioner inbakade, men de är alla lite sämre än sina original (Jpeg-kompression, bloggfunktion osv). Men detta är kanske ingenting gemene man märker.

Något som från start fascinerat mig med facebooks användare är deras generositet med personliga uppgifter. Inte bara namn, e-post och gatuadress delas glatt ut, utan även telefonnummer. Som Frederic Stutzmans undersökning visar är SNCanvändare i allmänhet måna om sina personuppgifter, samtidigt som misstron till dessa siters beskyddande av desamma är undermålig. Dessa två påståenden verkar ju inte sammanstråla i en försiktighet med vad man som användare väljer att göra tillgängligt, något som annars vore rimligt. Chansar folk bara helt enkelt?

I hopp om någon slags insikt kommer mina undersökningar att fortsätta i detta bottenlösa hål till ämne. Frågan är väl egentligen bara hur länge facebook-trenden, och för den delen SNC-trenden, kommer hålla i sig. Det vill säga; hur lång tid har jag på mig att finna sanningen?