Än en gång tvingas jag se mig besegrad av... ja, vad? Allmän opinion kanske. Nu är man bloggare också. Jag trodde inte att dagen skulle komma, men lite övertalning och en obligatorisk skoluppgift senare står jag här. Detta är dock inte den enda av chockar i mitt liv just nu.
För några veckor sedan blev jag medlem på Facebook. Denna fantastiska drog som krymper alla geografiska avstånd förutom de närmast oss. Det är genast lättare att hålla kontakten med sina thailandspolare än att gå och hälsa på vännen som bor
Till största grund för mitt förfall (läs inträde i Facebook) ligger en rent ovetenskaplig men högst nyfiken undersökning kring varför det helt plötsligt är okej för vuxna (nåja) människor att engagera tid och känslor i ett community, när det faktiskt aldrig varit det förut. Låt mig utveckla och utöka:
Under den förhållandevis långa tid vi har åtnjutit närvaron av Lunarstorm på vårt världsomspännande nät har det aldrig någonsin varit godkänt och okej att vara medlem, och än mindre en aktiv sådan där. Alla har varit tillåtna att göra ett snedsteg i sina tonår och därefter låta det dö ut, men en vuxen människa skulle aldrig nedlåta sig att finnas där. Vad är då skillnaden?
Ptja. En mer stilren design, ett vuxnare uttryck och en äldre målgrupp till trots kommer jag till slutsatsen - nästan ingenting. Måhända en smidigare funktion för att ladda upp många fotografier. Annars bygger det på, i mitt tycke, exakt samma principer. En webbplats där man till och med kan pokea (från engelskans poke - här i betydelsen att peta) varandra har i alla fall jag svårt att beteckna som särskilt vuxen...
Missförstå mig rätt här nu. Jag förespråkar varken det ena eller det andra. Folk får gärna vara aktiva facebookare, eller lunarstormare, eller varför inte både och? Jag har bara lite svårt att se den så, för andra, uppenbart stora skillnaden. Måhända är jag färgad av vår just avslutade kurs medie- och kommunikationsvetenskapens grunder med dess resonemang kring populärkultur, finkultur och elitistiskt tänkande men alldeles oavsett - Viva la revolucion! Och för er som orkar läsa kan det nog dyka upp mer tankar kring detta allt eftersom tiden och jag med den lider...
1 kommentar:
Då var jag den ända som inte har Facebook. Har bestämt mig för att jag inte gör sådant och av ren tjurighet hållt fast vid det medan en efter en av mina vänner skaffat Facebook.Får se hur det kommer gå när vi ska skriva inlägg om det senare i kursen...
Trodde faktiskt att du hade blogg och så redan, men se vad man misstar sig. Lycka till och kolla in min.
Skicka en kommentar