Som stolt medlem i Jönköping högskolas STVs Testpatrull (enormt konsigt skrivet, jag vet) presenterar jag härmed vår djuplodande journalistik, för denna gång koncertrerad på den ädla sysselsättningen skateboard. Det blev dock något oerhört oädelt i våra händer...
Det senaste i raden av uppdateringar. Ett skolprojekt skulle göras, med någon form av informationskampanj. Vår grupp valde att lobba för chokladbollens rättmätiga namn och utplånandet av det mer rasbiologiskt klingande ordet. Resultatet kan skådas på chokladboll.com, där även filmen finns länkad.
Yatta! - jag har gjort det!Under en av våra första lektioner sa vår lärare, mer eller mindre ordagrant, ”Efter den här kursen ska ni (till exempel) förstå varför människor använder facebook.”. Detta uttalande gjorde mig djupt bekymrad kring min egen intelligens, då jag sedan ett par månader försökt gå till botten i just denna fråga. Varför är det helt plötsligt okej att använda facebook när det aldrig någonsin tidigare varit accepterat med communitys eller SNCs? Svaret står fortfarande att finna. Detta behandlade jag dock i ett tidigare blogginlägg.
I likhet med mig verkar Catlin Drake ha vissa svårigheter i att ringa in vad facebook faktiskt är. Visst nämner hon många gemensamma likheter med andra siter, men missar ändå målet. I mitt tycke finns visserligen MySpaces, Flickrs och Bloggers funktioner inbakade, men de är alla lite sämre än sina original (Jpeg-kompression, bloggfunktion osv). Men detta är kanske ingenting gemene man märker.
Något som från start fascinerat mig med facebooks användare är deras generositet med personliga uppgifter. Inte bara namn, e-post och gatuadress delas glatt ut, utan även telefonnummer. Som Frederic Stutzmans undersökning visar är SNCanvändare i allmänhet måna om sina personuppgifter, samtidigt som misstron till dessa siters beskyddande av desamma är undermålig. Dessa två påståenden verkar ju inte sammanstråla i en försiktighet med vad man som användare väljer att göra tillgängligt, något som annars vore rimligt. Chansar folk bara helt enkelt?
I hopp om någon slags insikt kommer mina undersökningar att fortsätta i detta bottenlösa hål till ämne. Frågan är väl egentligen bara hur länge facebook-trenden, och för den delen SNC-trenden, kommer hålla i sig. Det vill säga; hur lång tid har jag på mig att finna sanningen?
Än en gång tvingas jag se mig besegrad av... ja, vad? Allmän opinion kanske. Nu är man bloggare också. Jag trodde inte att dagen skulle komma, men lite övertalning och en obligatorisk skoluppgift senare står jag här. Detta är dock inte den enda av chockar i mitt liv just nu.
För några veckor sedan blev jag medlem på Facebook. Denna fantastiska drog som krymper alla geografiska avstånd förutom de närmast oss. Det är genast lättare att hålla kontakten med sina thailandspolare än att gå och hälsa på vännen som bor
Till största grund för mitt förfall (läs inträde i Facebook) ligger en rent ovetenskaplig men högst nyfiken undersökning kring varför det helt plötsligt är okej för vuxna (nåja) människor att engagera tid och känslor i ett community, när det faktiskt aldrig varit det förut. Låt mig utveckla och utöka:
Under den förhållandevis långa tid vi har åtnjutit närvaron av Lunarstorm på vårt världsomspännande nät har det aldrig någonsin varit godkänt och okej att vara medlem, och än mindre en aktiv sådan där. Alla har varit tillåtna att göra ett snedsteg i sina tonår och därefter låta det dö ut, men en vuxen människa skulle aldrig nedlåta sig att finnas där. Vad är då skillnaden?
Ptja. En mer stilren design, ett vuxnare uttryck och en äldre målgrupp till trots kommer jag till slutsatsen - nästan ingenting. Måhända en smidigare funktion för att ladda upp många fotografier. Annars bygger det på, i mitt tycke, exakt samma principer. En webbplats där man till och med kan pokea (från engelskans poke - här i betydelsen att peta) varandra har i alla fall jag svårt att beteckna som särskilt vuxen...
Missförstå mig rätt här nu. Jag förespråkar varken det ena eller det andra. Folk får gärna vara aktiva facebookare, eller lunarstormare, eller varför inte både och? Jag har bara lite svårt att se den så, för andra, uppenbart stora skillnaden. Måhända är jag färgad av vår just avslutade kurs medie- och kommunikationsvetenskapens grunder med dess resonemang kring populärkultur, finkultur och elitistiskt tänkande men alldeles oavsett - Viva la revolucion! Och för er som orkar läsa kan det nog dyka upp mer tankar kring detta allt eftersom tiden och jag med den lider...
