Bloggning

På allmän begäran (nåja, en persons önskan i alla fall) kommer här ett icke skolbundet inlägg på min blogg. Jag vill bara passa på att säga att mina tidigare inlägg om facebook egentligen inte heller är skolbundna, utan är sprungna ur egen nyfikenhet. Men i alla fall.

Bloggen är en av världens konstigaste företeelser.
Detta är min fasta tro som inte särskilt lätt kommer rubbas, då jag inte bara tycker det är roligt att argumentera, utan också är ganska envis. Vad menar jag då med detta påstående? Jo, i princip alla bloggar är - i mina ögon - tillkomna genom ett oerhört egoistiskt och gravt felaktigt antagande.

Lisa, 16 år, tror på allvar att jag inte bara är intresserad av hennes privatliv och observationer kring sin väns leggings, utan till och med beredd att läsa om det på (i allmänhet) undermålig svenska. Detsamma gäller Niklas teknikblogg och Britt-Majas bulldegsblogg.

Detta är så egocentriskt, narcissistiskt och osvenskt som det bara kan bli. "Folk är nog jätteintresserade vad jag har att säga, alltså skriver jag det där alla kan se det." Liknande resonemang som kan antas att klottraren på tågstationen för med sig själv. Nu skriker många "stopp och belägg" och kommer med sitt absolut starkaste motargument. "Jag skriver bara för min egen del, för att skriva av mig!" I sann Penn&Teller-anda replikerar jag med Bullshit!

Om folk skulle vara intresserade att skriva om sitt liv i korta former för sin egen del (tidigare i människans historia kallat "dagbok", googla det vettja) så finns det otroligt mycket enklare sätt än att behöva leta sig fram till en bloggsida och där skriva sina tankar i någon slags neandertalarredigerare. Sen vet jag inte ens om jag behöver nämna nackdelarna med att faktiskt göra ens privata tankar publika? Två scenarion finns: antingen censurerar man sig själv (troligt), eller så blottar man sig fullständigt för alla som läser (mindre troligt, om än inte helt sällsynt).

Som en avslutning vill jag bara påpeka den uppenbara problematiken i detta inlägg. Jag blir ju, i och med denna text, en av de egoister som faktiskt tror att någon är intresserad av min åsikt och till och med orkar läsa den här texten. Läses den inte av någon har den inget värde. Dagens version av trädet i skogens ljudlöshet borde istället heta något i stil med "Om ett blogginlägg skrivs men inte läses av någon, finns det då?"...