Det händer att jag sitter sent på kvällen (läs: natten) och pillar runt i hopp om att, i något som liknar panik och småångest, finna en lösning på vad jag nu satt mig för att göra. Resultatet tenderar att bli tämligen spännande, vilket bilden här ovanför också visar. Det är denna natts verk, vilket förmodligen också blir det som skickas iväg för tryck.
Tankarna fick åka runt fritt denna gång, och jag lät bokstäverna prata. Eller skrika. Undrar just hur man blir duktig på typografi?
